Den här klänningen från Topshop t ex hade jag lätt sprungit benen av mig för, pre-aktieprojektet. Jag vågar inte köpa Topshop över nätet för jag fattar aldrig vilken storlek jag skall ha, de kan aldrig berätta om eller när ett visst plagg kommer till butiken och när det väl kommer säljer det slut på en halv dag ifall det är nåt bra. Alltså springer jag dit i tid och otid för att kolla om den kommit än.

Jag skulle haft den med knästrumpor och mina tüska grova boots med snörning. Det skulle varit fint (det är konstigt, men jag är ofta fin i saker som liksom har en dragning åt kinky) och en sån där har jag letat länge efter. Men att inte få köpa den där klänningen för 500 spänn gör inte alls lika ont som jag trodde det skulle göra. Och tanken på att slippa lägga tiden på att hitta den lindrar som sagt mer än jag trodde.
2 kommentarer:
Hey, nu blev ju detta en modeblogg. :-)
Självklart! Annars kan man ju inte utvärdera experimentet. Kommer aktieportföljen i slutet av året vara tillräckligt mycket värd för att motsvara värdet av alla de kläder jag inte köpte? Man har ju ingen aning, kanske står jag där med krossat index, dubbla pengarna och en rad bilder på kläder som ingen människa vill ha på sig 2011. Kanske blir det tvärtom, odödliga superfynd ligger här och syns. Skaver och retas och ropar "varför valde du inte oss?" när de visas upp bredvid min patetiska urvattnade loserportfölj. Eller mittimellan dårå.
Skicka en kommentar